Precis kommit hem ifrån Götet, är helt slut. Får uppdatera bättre imorgon, måste sova så jag orkar gå till jobbet och möta mina bekymmer, lämnade dom lite i fredags.

god natt !

Är trött och egentligen helt färdig för sängen men borde träna innan läggdags, så får antingen bli intervall löpning eller promenad.

Imorgon kommer bli en jobbig dag, en dag jag helst hade velat slippa ..

Första inomhus träningen avklarad, så klart sträckt mig i ljumsken kunde bara inte hålla hela vägen ut. Nu är jag hemma hos mamma  och pappa, ska till banken och massage imorn så ledig hela dagen. Får just nu inte fram så många ord, det mesta som ploppar upp i mitt i huvud är massa svordomar. Skit kul att komma hem till den här underbara stämningen, vore trevligt om det nån gång kunde börja med en trevlig fråga om hur dagen varit, eller nåt annat snällt.'

 Man får vad man ger, och man blir behandlad som man behandlar..

Our time is short

Ni har säkert hört att man någon gång i livet måste ta svåra beslut, ni kanske har upplevt just det. Man vet inte längre vad som är rätt eller fel, man känner bara hur klockan tickar, hur dagarna går, hur kroppen åldras åt fel håll. Ni vet som träden på hösten tappar sina löv för att sedan bli nakna, så känner jag mig. Träden får på våren nya löv, inte samma som sist, helt nya löv. Men de löv som trädet redan tappat kan aldrig få leva igen. Förstår ni nu ? Varje svårt beslut kan bli ditt viktigaste eller ditt livs största misstag. Men när du väl tagit ditt beslut så får du stå för det, du kommer troligen aldrig få göra det ogjort. När jag släpper taget om mitt sista löv före vintern så kommer det ruttna och försvinna. Men om jag hade limmat fast och haft lövet varmt och tryggt vid mitt hjärta så kanske det hade gått att hålla vid liv. Rädslan att bli naken och tom har jag försökt förklara, jag undrar bara varför det ska vara så svårt att förstå. För dig som läser kanske det inte är stort alls, men för mig som inte vill slösa tid så är det stort. Att inte klara av att vara stark och stanna kvar känns som att misslyckas. Jag hade allt, men det räckte inte och min största rädsla är att tänk om det aldrig räcker, tänk om jag kommer söka efter något jag aldrig kommer hitta.

Nu ljög jag jätte mycket, hatar måndagar och alla dess måsten. Har jobbat som vanligt och kom hem till ett tomt kylskåp och tvätt som skulle tvättas. Så slängde in en tvätt och mötte upp markus, vi har gått på lååååång promenad. Nu äta och sen sova, längesen jag var så här sliten.

Vi talas !

Vilken jävla nolla kom på iden med efterfest ?  Så onödigt..

Vilken kväll vi hade igår, vi hade så roligt. Jag behövde de, gud va jag behövde de. Vi var först på riverside och det var riktigt fin cermoni, det va nästan så tårarna kom när jag stod där med de stora diplomet i min hand. Jag kände mig stolt och fruktansvärt lycklig. Sen va det middag med familj, sen satte trubaduren igång och så också vi. Kvällen fortsatte länge, harrys och vi dansade som om det inte fanns en morgondag, men tyvärr så fanns de en sådan. Uppe halv 8 i morse, och gick med tunga steg till agneberg och gjorde högskoleprovet, de höll på ända fram till halv 5. Så nu har jag vilat en stund, ska strax åka till Ed, oktoberfest i stora huset idag. Tror på en trevlig kväll i det absolut finaste sällskapet :)

Trevlig kväll önskar jag er ! ( och mig själv)