Sitter med gråten upp till halsen, vet inte vad jag ska göra just nu. Jag ångrar så många val här i livet, och jag ältar dom just nu dygnet runt, när jag jobbar, äter ska sova, alltid mer eller mindre. Men så försöker jag intala mig att det är av misstag man lär sig, men trots de så känns det bedrövligt. Jag frågar mig också om jag verkligen lär mig, för nu känns det som jag gjort samma misstag många gånger, jag vet oftast i huvudet vad som är rätt, men jag låter oftast hjärtat styra, och det blir alltid fel har jag märkt. Ni förstår troligen inte exakt vad detta handlar om, men det spelar egentligen ingen roll. Själva poängen är att jag måste lära mig att lyssna på huvudet och magkänslan, så slipper jag så mycket ledsen tid. Och just nu känns det som varje inlägg är ledsamt, men just nu är det min vardag, och det här är nästan enda stunden på dagen jag bara kan tömma mig på känslor, resten av dagen håller man minen och ser glad ut. Jag måste få skriva, det spelar egentligen ingen roll vem eller vilka som läser, det hade kunnat vara 0, bara jag får skriva ner det jag känner för att kunna bearbeta de.