Our time is short

Ni har säkert hört att man någon gång i livet måste ta svåra beslut, ni kanske har upplevt just det. Man vet inte längre vad som är rätt eller fel, man känner bara hur klockan tickar, hur dagarna går, hur kroppen åldras åt fel håll. Ni vet som träden på hösten tappar sina löv för att sedan bli nakna, så känner jag mig. Träden får på våren nya löv, inte samma som sist, helt nya löv. Men de löv som trädet redan tappat kan aldrig få leva igen. Förstår ni nu ? Varje svårt beslut kan bli ditt viktigaste eller ditt livs största misstag. Men när du väl tagit ditt beslut så får du stå för det, du kommer troligen aldrig få göra det ogjort. När jag släpper taget om mitt sista löv före vintern så kommer det ruttna och försvinna. Men om jag hade limmat fast och haft lövet varmt och tryggt vid mitt hjärta så kanske det hade gått att hålla vid liv. Rädslan att bli naken och tom har jag försökt förklara, jag undrar bara varför det ska vara så svårt att förstå. För dig som läser kanske det inte är stort alls, men för mig som inte vill slösa tid så är det stort. Att inte klara av att vara stark och stanna kvar känns som att misslyckas. Jag hade allt, men det räckte inte och min största rädsla är att tänk om det aldrig räcker, tänk om jag kommer söka efter något jag aldrig kommer hitta.