Just ikväll känner jag mig ensam, på ett sätt jag inte tror jag kan förklara. Jag är jätte rädd för framtiden och det finns ingen som kan säga vad som är rätt eller fel längre. Jag måste våga ta vissa svåra beslut själv, och det känns jätte jobbigt. Har varit på gymmet och kört så hårt så benen skakade när spinningen var slut, och det var en underbar känsla när det gjorde ont i kroppen, det dämpade ångesten och fick mig att glömma för en stund. Jag blundar gärna när jag cyklar för då svävar oftast tankarna iväg på fina saker, bra saker, bra minnen, och ibland behöver jag tänka på de sakerna som gjorde mig glad för att veta att livet är värt att utstå i både upp och ned gångar. Jag vägrar tro att man ska må så här resten av livet, någon gång måste det vända, och någonstans långt in så känns det som man kan känna de där lilla hoppet, jag tror inte det finns några lyckopiller som hjälper, det finns en riktig medecin och det är tiden. Den är det enda som kan göra skillnad, man måste våga tro på tiden. Och visst är det så att om livet alltid vore en dans på rosor så skulle guld stunderna vara svåra att hitta, svåra att känna och svåra att uppsakatta. Nu vänder vi den här skutan åt rätt håll, nu börjar jag ro i land, för det är bara jag i båten. Jag ber inte någon hålla mig i handen, jag ber er bara att ge mig tid, tid är allt !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska berätta hur jag gått från ca 63 kg till 55 kg.  Jag kan ta allt från böörjan, jag började någon gång under mitten på gymnasiet träna ganska hårt på gym, mycket body pump och spinning, men även lösa vikter i gymmet och löpning utomhus. Hade ...

Sitter och blir lite arg när jag läser om tjejer som allvarligt talat tror på att äta barnmat eller gå på nån diet för att gå ner i vikt och komma i form till beachen 2011. Ärligt talat, jag har hela mitt liv tränat mer eller mindre regelbundet, och ...

Visste ni att Chris Medina är mer än bara en underbar sångare, han är också någon med kanske det största hjärta jag hört talas om. Han lovade sin flickvän resten av livet och står vid sitt ord. Flickvännen råkade ut för en bilolycka strax innan bröll...

Så längesen jag skrev något i den här bloggen, vet nästan inte hur man använder den längre. Tror inte det blir speciellt långvarigt bloggande heller, har alldeles för mycket annat som jag försöker hinna med i vardagen :) Men hursomhelst, jag flyttade...

Två veckor kvar i staden, och nu börjar jag bli riktigt ledsen. Jag pratade med Pillis häromdagen och berättade att jag skulle börja flytta på ons, hon blev ledsen och jag hörde hur tårarna var nära. Om jag kunde packa med Doris och Pillis i mina låd...