Okej först trodde jag det var en snabbt övergående sommardepp, sen en sen sommardepp, men nu då, höstdepp eller vad ? När ska det gå över, eller är det verkligen så illa. Jag försöker hela tiden hitta små ljuspunkter, men jag tappar hela tiden fokus, varför i helvete kan jag aldrig bli nöjd ? Jag borde inte säga detta högt men jag orkar inte mer, jag vill inte vara kvar här. Jag är trött på att gå samma jävla väg till jobbet varje morgon, att komma hem, laga den förbannade maten, se på nån film eller träna eller vad jag nu gör, och sen sova och vakna till precis samma bullshit. Och om det ändå hjälpte att gå en annan väg till jobbet eller laga en ovanlig maträtt eller simma istället för att lyfta skrot på gymmet. Inget hjälper, jag vill hem och det här är inte hemma. Men vad ska jag göra, det går inte bara att säga upp allt, för jag vill inte stå utan allt. Men jag vantrvis med stora bokstäver, jag älskar mina underbara vänner och vår underbara lilla familj vi blivit, men den här staden och det jag gör just nu är inte mitt liv, det är kanske någon annans dröm men inte min. Och när ni läser detta så tänker ni säkert, så här låter hon alltid, och det är precis det som oroar mig också. Att jag inte vet hur jag ska leva för att vara glad, för jag vet inte om jag lever livet eller om livet lever mig. Just i detta nuet så frågar jag mig själv vad är det jag vill ha som jag inte har och som kan göra allt bra igen ? Jag saknar egentligen ingenting men samtidigt saknar jag allt. Jag vill bara få flytta hem till mitt flickrum igen, bara ett tag samla tankarna och komma på fötter igen. Man ska vara så jävla vuxen hela tiden, men jag håller just nu på att bryta ihop och det är inte vuxet. Jag skäms för att jag inte längre orkar hålla leendet uppe, jag har stängt igen dörren länge men här kommer det, jag mår väldigt dåligt. Och för första gången i mitt liv ser jag inte så mycket ljus i tunneln alla pratar om, det känns väldigt mörkt och väldigt hopplöst. Men jag lovar att jag tar inga genvägar, jag måste fortsätta, inte bara för min egen skull utan för min familj, de skulle aldrig svika mig och jag sviker inte dem.

Jag är livrädd..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ska berätta hur jag gått från ca 63 kg till 55 kg.  Jag kan ta allt från böörjan, jag började någon gång under mitten på gymnasiet träna ganska hårt på gym, mycket body pump och spinning, men även lösa vikter i gymmet och löpning utomhus. Hade ...

Sitter och blir lite arg när jag läser om tjejer som allvarligt talat tror på att äta barnmat eller gå på nån diet för att gå ner i vikt och komma i form till beachen 2011. Ärligt talat, jag har hela mitt liv tränat mer eller mindre regelbundet, och ...

Visste ni att Chris Medina är mer än bara en underbar sångare, han är också någon med kanske det största hjärta jag hört talas om. Han lovade sin flickvän resten av livet och står vid sitt ord. Flickvännen råkade ut för en bilolycka strax innan bröll...

Så längesen jag skrev något i den här bloggen, vet nästan inte hur man använder den längre. Tror inte det blir speciellt långvarigt bloggande heller, har alldeles för mycket annat som jag försöker hinna med i vardagen :) Men hursomhelst, jag flyttade...

Två veckor kvar i staden, och nu börjar jag bli riktigt ledsen. Jag pratade med Pillis häromdagen och berättade att jag skulle börja flytta på ons, hon blev ledsen och jag hörde hur tårarna var nära. Om jag kunde packa med Doris och Pillis i mina låd...